Femton år sedan jag var här sist och lovade då mig själv att aldrig komma tebax… Men ALLA säger hela tiden att det har ändrats…så nu får vi se. Skaaaaadat vad höga husen är. Jag blir rädd. Men idag ska jag strunta i allt det fula och göra massor med finshopping!!
Becci sover på planet. Jag sov en timma på planet till London och sedan sov jag drygt fem timmar till NY.
Klockan tre på morgonen åt vi en underbar middag på ”QualityMeet”. Jösses vad gott det var! Nu kommer det mest crazy som kommer hända på hela resan (antar jag) Vi ber om notan och då säger kyparen att den är redan betald av mannen vid bordet brevid!! Why?? Man blir ju liksom lite misstänksam eller hur? Jo, för att ni har så fantastiskt fina och väluppfostrade barn…OMG (dolda kameran, tänkte jag) (nästa tanke var hur hemska är barnen i USA?)
Så var det ialla fall, helt galet. Man kan säga att våra ohängda barn bjöd oss på middag!
Vårat rum med värsta Pink Floyd utsikten. Trots den strålande utsikten är hotellet helt ok, förutom att det luktar mögel i badrummet….Blir galen! Om jag valt vandrarhem eller ScandicHotell så hade jag inte gnällt. Barnen fick dessutom ”wakeup call” kl fem i morse. Skickade ner Herr PillaKott till receptionen för jag var så arg. Ha! Nu är vi uppgraderade till en stor suit med utsikt över CentralPark! Ha!
Här är två av de välartade barnen vid den göööörgoda amerikanska frukosten på hotellet! (Vi var nästan ensamma klockan sju på morgonen) Hoppas hästarna i CentralPark är vakna för nu ska vi ta en morgon promenad där…innan affärerna öppnar!
Hugs and Kisses
Pilla
Luv ya <3 🙂
Luv ya <3 Du är helt underbar! 🙂
Vilket rumsnummer hade mögel? Det vill vi ha nästa gång vi kommer dit… 🙂
Gud vad du är rolig! Jag var i NY 1989 och lovade också att aldrig åka tillbaka dit. Men för fem år sedan var jag och maken där och som jag älskade staden! Vilken förändring! Nästa vår bara måste jag dit! Njuuut! Kram!